När det ljusnar

En liten strimma ljus. Bara som en lätt skiftning på den annars så grå himlen men tillräcklig för att avgöra att det måste bli en havsrunda. Duggregn och stilla. Där grusvägen tar slut tar jag till höger. Sen följer finaste sträckan som får ta lite längre tid, där jag stannar på flera ställen för att bara ta in allt och visst är det ljusare.

Vid piren. Vid den grå sjöboden efter det sliriga stället med stenarna där hundarna måste gå bakom för att vi inte ska halka. På den mjuka stigen med barr i gläntan där fåglarna kvittrar och där morgonsolen värmer så gott. Vid båtbryggorna där det är så mysigt att bada på våren och sommaren, även med hundarna, för det nästan aldrig är någon annan där. Längs stranden med stenar och tång och tallar intill. Därefter viker jag av upp i skogen igen och fortsätter hemåt. Om du också går där får du lova att heja så kan vi prata om hur fint det är!

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to När det ljusnar

  1. Åse says:

    Så lugnt, vackert och rogivande . Precis så det ska vara istället för julstress. Bara fånga dagen och njuta . Kram

  2. Joke says:

    Fina fina Johanna, nu har vi ”gått” din promenad. Du skriver så härligt! Kanske en karriär i nån tidning? Kåserier? Kraaaaam

  3. Linn says:

    Undrar om snön har kommit till er än? Här har det snöat lite varje dag sedan i onsdags, och det känns riktigt vintrigt nu. I dag blev den en fin promenad med blå himmel och strålande sol – och så den gnistrande snön. Vackert!

    • Johanna says:

      Ingen snö än, men kallt och klart och frostigt! Vilken härlig promenad ni fick :-)
      Jag och dottern hade en sån idag, kan nog bli till ett inlägg sen.
      Ha det gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*